Vi är såna stadsbor jag och mannen min, jag kan inte skylla på något annat. Jag skulle kunna skylla på total okunskap, ja dumhet rent utav, eller dålig fantasi.

 

Vi kan inte mycket om grodor eller paddor. Det blev jag varse i helgen, denna häpnadsväckande fantastiska helg med lång ledighet och underbar sommarvärme fastän det bara är april. Under promenaden i skogen längs med sjökanten korsades vår väg av dessa två paddor, en förälder och dess lilla barn. Hur gulligt?

 

Den stora paddan, föräldern, hoppade inte utan kravlade sakta tvärsöver stigen, lik en varanödla rörde den sig framåt på stela ben och med tröga rörelser ner mot vattnet. Den lilla, barnet, klamrade sig fast på ryggen med frambenen i ett fast grepp runt den storas hals. Ibland stannade de en stund för att fortsätta strax igen. Men jag var otålig och petade lite försiktigt på dem med en pinne för att få dem att fortsätta dit de var på väg, för att få dem att komma fram ur buskaget, vi är inte alls farliga eller tänkte göra illa, enkom ta lite kort om de bara ville vara så vänliga och kravla fram ur snåren. När jag petade till så skrek den lilla, inte ett  grymtande knarrande kväkande läte så som jag lärt mig att grodor låter utan till min förvåning så skrek den ett högt och gällt skri; iiiihhhh! Jag ryckte till och lät genast bli att vifta med pinnen. Väntade in paddorna, eller grodorna om de nu var såna, och till slut traskade de målmedvetet vidare och vi lät dem försvinna ur sikte.

 

På kvällen sedan la jag upp en grodbild på fejan och då blev jag informerad om att de två paddorna, eller grodorna,  minsann inte var förälder och barn utan de höll på med, tja, ni vet sådant där som djur gör för att dess art ska fortleva.

 

 

 

Idag är inte vilken dag som helst, idag är såpbubblans dag! Make a note!

 

Men my oh my vad det blåser ute! Inte riktigt läge för att blåsa såpbubblor men måste man så måste man.

 

Så spännande det kan vara, att för första gången i sitt liv få sätta sina tassar på jordens yta, på den bara solvarma marken. Att få känna vinden blåsa i den lurviga pälsen. Att få höra de torra löven prassla vid varje rörelse. Att se fåglarna retfullt sitta så nära men ack så oåtkomliga på trädgrenarna. Nyfikenheten övervann rädslan, precis som den ska, när man är katt och ute på sitt livs mest spännande promenad.

 

My oh my vilket väder! Vaknar tidigt, slår upp mina blå för att se att det redan är ljust ute, att solen redan skiner och till råga på det så är det helg! F a n t a s t i c!

 

 

Söndagen har tillbringats hos bestarna i Sigtuna. I stallet var det fullt med flickor, stora som små, som donade och grejade med allt som måste donas och grejas i ett stall. Vädret var ju även idag helt fantastiskt och jag är övertygad om att det var en anledning till att till och med jag stod på stallbacken och njöt, annars smyger jag mest omkring och försöker hålla mig undan, särskilt undan flickornas stora kärlekar, ja jag menar hästarna såklart.

 

Den börjar nu. Den bästa tiden. Det är nu den tiden när naturen vaknar till liv, som om den varit Törnrosa och sovit i 100 år. Det är den tiden när alla restauranger pockar på vår uppmärksamhet genom att ta fram borden och stolarna och tycka att vi ska sitta ute istället för inne, visst, med filt över knäna men ändå. Det är den tiden när de tjocka vinterjackorna byts ut mot tunnare plagg och vinterkängorna flyttar ner till förråden för att inte tas fram på en överskådlig tid. Det är den tiden då alla trädgårdar ska rensas från det som vinterdvalan fört med sig och därigenom förberedas för färgexplosion, blomstring, grön gräsmatta och barfota fötter. Det är den tiden när grillarna ses över, kanske till och med premiärgrillas på. Det är den tiden när bilarnas däck ska bytas från vinter till sommar.

 

Det är den tiden när jag börjar tänka solglasögon, skira klänningar och mjukglass. Jag börjar tänka på min cykel, dags att ta fram och se över den.  Balkongen, vilka färger ska jag välja i år? Kan jag slippa vaxa balkongplåten? Köpte vi inte ny balkongmatta förra året? Luften andas ord som semester. Ja, den bästa tiden börjar nu.

Igår köpte vi matsäck och åkte till Tidö slott, jag och mannen. Mumsade i oss sittandes på murkanten. Likt blåsipporna på marken vände vi våra ansikten mot det håll solskenet och värmen kom ifrån. Så njöt vi av en ledig dag. Så soligt och härligt så man trodde knappt det vara sant. Men det var det.  

 

Kom ihåg, idag är den dagen när klockorna ställts fram en timme. Sommartiden är här.

 

 

Helgen har varit lugn och fin, ja bortsett från virvelvinden som drog genom vår tillvaro i hast, den virvelvinden som var påfallande lik dotter min. Vi kände draget, det gjorde vi. Glad och fnittrig tillsammans med två vänner kom hon sent på lördag eftermiddag för att ganska snart försvinna iväg på nya äventyr, kvar stod jag i dörröppningen och försökte rätta till håret. Nåja, den sortens vindar ger mig energi och ett leende på läpparna.

 

Men vädret hörrni, det underbart soliga vädret, som jag väntat! Tog en promenerad ner till hamnen och det var länge sedan jag såg Mälaren så upprörd. Vårvindar månntro?

 

Ny vecka på gång och i morgon bitti blåser vi igång den  - håll i er!

 

Laddar inför en ny vecka. En ny vecka som börjar med en resa. En resa till det ställe där jag varit många gånger förut, dit det tar 3 timmar att bila på en väg som börjar bli välbekant, dit jag åker på den ensliga sträckan som kallas Bergslagsdiagonalen. Där kommer jag att träffa de människor som vill att jag ska komma dit bara för att ge dem mitt stöd, för att ge tips och råd och för att inspirera.

 

En bra start på veckan, med andra ord.

 

Oj oj vad jag är nöjd över denna doft. Ni vet ju att jag jagar en parfym som ska vara ett alternativ till min vanliga doft, ni vet Lancômes Poeme som jag skrivit om tidigare bland annat här. Jag har provat en massa olika och visst har de doftat gott allihopa, den senaste jag testat är denna. Den doftar mycket fräscht men är dessvärre så himla vanlig, känner dess doft ofta och det på andra än på mig.

 

Men nu ni! En exklusiv doft har hittat hem till mig, en som inte finns att handla överallt, i Sverige till exempel bara i Stockholm (på NK, i deras egen butik på Mäster Samuelsgatan och i en butik på Krukmakargatan) och Göteborg. Och jag är sååå nöjd. Bara förpackningen som den kommer i har hög wauw-faktor. Men doften, åh! Det finns ett stort antal att välja emellan men jag valde den som heter Blanche, lite blommig, lite träig, en aning söt och sååå fräsch. Me like!

 

 

Vila, återhämtning, paus. Det var dags nu.

 

Sätra Brunn ligger bara ynka tre mil bort. Där har vi tillbringat helgen, på denna kurort med anor ända från 1700-talet.

 

Vi har åtnjutit afternoon tea, trerätters middag, frukost, och brunch, det sistnämnda lätt framåtböjda över bordet med en delad hörlur kopplad till telefon i vilken vi hörde Sveriges herrlag i längdskidor vinna metall, ja guld, den ädlaste metallen av dem alla, i den ädlaste av tävlingar - OS. Därmed är denna bedrift i Sotji för oss för alltid förknippad med vår helg i Sätra Brunn den 16 februari 2014, och med sinnebilden av våra ansikten tätt ihop med en hörlur i varsitt öra lätt framåtlutade över ett bord i ett rött gammalt hus med vita knutar.

 

Vi har såklart inte bara ätit gott utan vi har också badat. I 34-gradigt (!) vatten har vi stilla och med viskande röster flutit omkring, suckat förnöjsamt, skrattat åt varandras av vattnet förvrängda kroppsspeglingar. Tänk att Sätra Brunn har ett jättebadkar för valrossar? Vi har legat i bubbelpool och känt huden fladdra likt håret en blåsig dag. Vi har sakta gungat i korgstolar på relaxavdelningen, våra huvuden tungt vilande och jag med fötterna i mannens knä.

 

Jag har fått en rengöring av en ung dam som med lena och mjuka händer tog sig an mitt ansikte samtidigt som hon viskande berättade vad hon gjorde och använde för krämer. Jag hörde inget av vad hon sa, där jag låg på den smala britsen, jag försvann ganska snabbt in ett fluffigt moln av tankar som vandrade iväg, orden från henne utkristalliserade sig inte i min hjärna som några med mening och innebörd utan bara som ljud. Mannen lät sina fötter få sig en omgång som de kallade för Lätta fötter, och ja, om det finns inget att säga som tål att sägas här.

 

Under tiden som mannens fötter blev eh...lätta, var jag ute och gick en sväng. Mina promenadkamrater var kameran, kylan och regnet. Så när jag fick ett meddelande från mannen att han låg i poolen och att jag skulle komma dit så var jag inte sen att hänga på, det var ett enkelt beslut att ta och mindre än tio minuter senare sänkte jag min nedkylda kropp och stelfrusna fingrar ner i det varma vattnet och tänkte samtidigt att just nu finns inget bättre ställe att vara på än här

 

Japp, tillbringade dagen i Stockholm igår. Med mina ungdomar var jag på Hermans Trädgårdscafe och åt mat varefter vi sedan traskade över till Fotografiska och tittade på bland annat Johan Rheborgs alster.

 

Lite mat, lite kultur, skratt och kärlek. En fin lördag helt enkelt.

 

Mjau Lörrrrrdag!

 

 

Såsom Robinson Crusoe utbrister jag;

 

 

Här står jag och skakar snö! Tre timmars bilresa hemifrån finns denna enorma mängd snö, så mycket att de får de jättelika grangrenarna att hänga likt mina tulpaner efter en vecka på köksbordet. Där åker man scooter till fiket och parkerar dem nonchalant strax utanför. Där dricker man het, söt choklad med vispgrädde och äter kärleksmums på söndageftermiddagen. Där sitter man framför en varm brasa och blinkar sömnigt med de blå. Där åker man längdskidor med varm blåbärssoppa runt midjan och stakar på så ljumskarna värker. Där träffar man på en björnpark i vilken vintervila härskar.

 

Där trivs man helt enkelt.

 

 

Här kommer en bildbomb i form av en hus-kavalkad. Så mysiga, så gulliga, i vit bomull insvepta.

 

 

 

Nu ska vi strax trä på oss pjäxor, skidor, stavar och ett jävlaranamma. 

Hejhå! 

Grått, grått, grått. Helt otroligt vad det är regnigt och grått. Men jag ska inte klaga, det hjälper liksom inte, inte det minsta. Jag hörde att grått är den nya trendfärgen vad gäller inredning, där ser man. Konstaterar därmed att vädret är trendigt. Alltid något.

 

En promenad neråt hamnen idag resulterade i dessa bilder. Om det var dimmigt? Ja väldigt.