Gotland - del 1

Vi hade några fina dagar på denna så otroligt charmiga del av Sverige. Trots högsäsong för turister så upplevde jag det inte trångt utan myspysigt, vänligt och familjärt. Ön är inte stor och man tar sig fram snabbt och enkelt, i alla fall med bil som var det färdsätt vi valde. Vi gjorde utflykter varje dag. Lämnade hotellet ca kl.09.30 och var inte tillbaka förrän mörkret infallit.

 

Jag tog i sedvanlig ordning mängder med foton. De tar sin lilla tid att få ordning på dem så jag börjar med att visa några (av en miljon ungefär) lite generella till vilka det inte hör någon berättelse.

 

Dagen efter vi anlänt inföll en riktigt tät och låg dimma över Gotland. Hela dagen hängde den kvar. Så om det ser dimmigt ut på bilderna så är det för att det var det. Verkligen.

 

En dag var vi till Gotlands norra delar - Fårö. Under tiden blåste, regnade och åskade det rejält över Visby, så elen slogs ut och det var lite kaos där. Detta såg vi på håll från Fårö. Så om himlen ser oroväckande mörk ut på vissa bilder så är det för att den var det. Verkligen. Över Visby.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En het sommar

Vädret!? Helt absurt h e t t och k v a v t och så l ä n g e. Trodde jag skulle smälta bort där ett tag men idag har högtrycket dragit vidare och till och med jag tycker att det är lite skönt. Jag har förvandlats till en sengångare; ingen energi och alla eventuella rörelser sker i slow motion. Varmt - ja tack. Ökenhetta - nej tack.

 

Nåja. Vi har varit en sväng på landet och lyckades både bada och sysselsätta oss på annat vis; med aktiviteter typiska för sommaren och särskilt för en het sådan. Det är emellertid beundransvärt, denna energi, som endast en sexåring kan uppbåda och det oavsett temperatur.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rhodos - del 3

Limousin och taxi framkörd, bara att hoppa på.

 

Åh vad jag tyckte synd om de stackars åsnorna. De såg välskötta ut men ledsna. Tänk att springa upp och ned med alla dessa turister på ryggen, i världens hetta, dag ut och dag in. Det var ju inte bara vi där om jag säger så. Nä, inget önskeliv för en åsna, tror jag i alla fall.

 

 

 

 

 

 

 

  

Rhodos - del 2

En dag var vi på utflykt. En dag av sju slet vi oss från halvslumrandet, korsordslösandet, sudokugrubblandet vid poolen och åkte en heldag på båtutflykt. Det gör vi ju varje år och varje gång blir en överraskning. Förra året var båten en katamaran, minns ni? Om inte så läs om det här.  Och året dessförinnan åkte vi båt stor som en mindre finlandsfärja, minns ni det? Om inte kan ni läsa om resan till Gramvousa här.

 

Nu var det en mindre båt men ändå en stor båt, av plast och med plats för ca 80 personer. Resan gick till staden Lindos som enligt resebyrån är en stad som måste ses om man vill se det riktiga Grekland "Har man inte sett Lindos har man inte varit i Grekland"...ungefär...

 

Efter två och en halvtimmas båtresa anlände vi då till Lindos. På land möttes vi av en hoper med män som  ivrigt skrikandes tyckte att vi skulle ta taxi eller limousin till borgen Acropolis som tronade uppe på toppen. Om man inte ville ta limousine eller taxi så kunde man gå. Men vis av erfarenhet (om ni inte läste om Gramvousa tidigare så gör det nu, här) så kände vi att nej, vi hoppar det den här gången. Vi strosade istället runt i Lindos, åt lunch, åt glass, fotade, och sedan tillbaka till båten som tog oss hem. På hemvägen stannade båten till i en badvik och alla fick hoppa i och bada en stund. Det gjorde vi bägge två och det var huuur skönt och svalkande som helst.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rhodos - del 1

Då har vi ännu en gång valt Grekland som måltavla för vår längtan att komma iväg, att komma iväg till något som garanterar värme och sol, till något som räddar oss från disk, tvätt, dammsugning, matlagning, TV, datorer och varm lägenhet tre trappor upp. Ni vet, sådant där vardagligt som hör ett hem till.

 

Vi bodde i Faliraki som ligger ca två mil söder om staden Rhodos, på östra sidan. Längst bort  i ena änden av stranden bodde vi på ett mycket fint hotell, på sjätte våningen med fantastisk utsikt över havet.  Vi slappade, åt mat (oj vad vi åt god mat!), badade och bara njöt i fulla drag. Jag älskar att ligga i solen och mannen min i skuggan. Så vartefter parasollets skugga flyttade på sig så gjorde ock vi. Vi drog och slet i de där solstolarna så de skulle passa in i önskat solläge och skuggläge och ibland gjorde vi helt sonika en rockad och bytte med varandra. Fungerade finfint.

 

Sa jag att vi bara slappade? Varje dag var vi till hotellets gym och tränade(!), vi sprang på löpbandet och körde lite crosstrainer med mera. Det kändes bra efteråt och gjorde oss än mer hungriga. Dagen efter vi landat hemma var mannen min och köpte sig nya löparskor. Nu j...ar!

 

Nåja, mestadels slappade vi ju ändå. Det var ju liksom det som var meningen - och att göra det någon annanstans än hemma.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

  

 

 

Lekande lätt

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mätt på årets Power Big Meet

Såg fin-cruisingen i fredags, i gassande sol och bland så många andra så jag misstänker att det var rekord. Sedan spanade vi en kort sväng igår kväll också, men då hela evenemanget håller på i flera dagar var det ganska avslaget när vi vid midnatt gick ut för att reka in de bilar och folk och ståhej som då inte kvalar in till fin-cruisingen utan mest bara till... tjaaa - cruisingen. Men inte ens de mest entusiastiska orkar hålla sig på topp hela veckan. Tror bestämt att i år var det fredagen som var peak. Då var det ett kackalorum utan dess like vill jag lova, helt makalöst.

 

Men i alla fall, igår satt vi i vår trädgård innan vi rekade det där som var ganska avslaget, vi satt och grillade, pratade och skrattade. Träffade på nya och gamla bekantskaper. Hur trevligt som helst.

 

Vilken start på min semester; Power meet, sommarvärmen som kommit fram ut gömman precis lagom när jag slog ned locket på min jobbdator, och sedan grillfest med goda vänner.  Kunde knappast börjat bättre.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Låt det bli ljust

Ja, då är det sista rycket idag. Det har varit fullt upp in i det sista, inte så jag klagar, nejdå, bara stilla konstaterar. Semestern är inte längre en hägring utan jag är framme, jag kan ta på den, likt en törstig och vilsen i öknen som äntligen nått fram till oasen som hägrat där långt bortanför de sandiga böljande dynerna, likt hen är även jag vid källan av vatten, skugga, vila och ro. Jag har nått fram till semestern.

 

Men först är det helg. 

 

Ni vet det är ju den där helgen då det brummas lite extra mycket i min stad. Power Big Meet som det heter har rullat in och  i år ska jag inte missa den. Kör försiktigt och var snälla mot varandra i trafiken.

 

 

 

 

På Västerås Cityfestival med Räfven

På Cityfestivalen träffade vi på detta gäng på Stora torget. De spelade så det stod härliga till! Vilt, fartigt och glatt. Om det spritte i benen? Att det gjorde!

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Västerås Cityfestival

Vi bor i Cityfestivalen, så att säga, det går inte undvika att delta på ett eller annat sätt, till exempel genom att bara öppna fönstret eller att ta en kort walkabout ner. Igår kväll gjorde vi det på det sistnämnda sättet. 

 

Vi gled förbi alla stånd som säljer krims krams, köpte en varsin munk (holymakaroni vad goda de var!) och hamnade till slut vid Svartån där vi stod och lyssnade på Robert Pettersson och hans Takida som spelade på andra sidan.

 

Vi tog en ny sväng och träffade på bekanta jag inte sett på tio år, så roligt. Träffade på ännu fler bekanta och landade tillsammans med dem vid ett bord där vi försökte överrösta musiken med samtal. Vem har kommit på att för hög musik stimulerar törsten?

 

 

 

 

 

 

 

Midsommar 2014

Kallt. Kallt. Kallt. The people hade ändå tagit sig ut, klädda i allt från fina skira sommarklänningar till tunnare dunjackor. Vad är det som händer med vädret? Så oberäkneligt och kontrastrikt? Nåja, inte så mycket att göra åt, eller hur? Är det midsommar så är det.

 

- och vissa har mer tur än andra.

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

Gibson har ordet

Hello babes! Här är jag och min matte! Är vi inte snygga säg?

 

Jag mest sover, leker med min mjukiskossa, eller ja, med det som är kvar av den och sedan pruttar jag. Sådana där pruttar som bara jag kan släppa, sådana som inte låter något men som plötsligt uppenbarar sig, eller hur jag nu ska beskriva det, och som dröjer kvar och får människorna nästan att tuppa av, haha!  Men hey - jag är i gott sällskap, om man säger så.

 

Vi har gått någon promenad också såklart. Har träffat på bland annat en hare och en fotboll, mycket spännande. I den här lilla stan, ja ni vet jag är ju från storstan och bara här och hälsar på, är det mycket nya dofter som måste upplevas och jag blir alltid väldigt nyfiken när jag ser andra människor - vilka är det där, är det några jag får hälsa på eller?

 

Och vet ni, ni kan alltid muta mig med korv om ni vill, älskar älskar älskar korv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En liten på besök

Denna lilla men eminenta pruttmaskin har vi på besök. Jajamensan.

 

 

Brasserie Stadsparken

 

Ett nytt ställe har slagit upp portarna i min stad. Ännu ett ställe att mätta sig på - att svalka sig på - att släcka törsten på eller att bara hänga inom. Det senaste tillskottet ligger på krypavstånd från oss och är så himla jättefint. God var maten, stämningen avslappnad och öppettiderna generösa.

 

Jag är stolt över Västerås som ståtar med så bra restaurangutbud. Ja det är jag.

 

 

 

 

 

 

 

Ett medgivande

Men nu måste det medges; sommaren har anlänt! Tänk att allt känns så mycket enklare när vädret är som det är just nu, så mycket enklare. Och imorgon är det fredag igen! Jag har lovat att bjuda på cheesecake på kontoret så nu måste jag ila till köket och börja fixa.

 

Ha det fint hörrni!

 

 

En blick framåt i tiden

Det här kan vara jag - om sisådär tjugo år. Idag är det emellertid Mary.

 

Hon har blå hatt på huvudet, en hatt med en gigantisk rosa blomma lite löst fäst på sidan, en hatt som man inte direkt har till vardags, den skulle snarare platsa på en tillställning för kungligheter - om den inte varit av plast. Mary provar jättestora moderna solglasögon, sådana som täcker halva ansiktet och döljer själens spegel. På hennes axlar hänger, lite vårdslöst, en stickad sjal. Under allt detta finns en dam som kan tänkas vara jag om ungefär tjugo år, men, som just idag, och bara idag, heter Mary.

 

 

 

 

 

Frukost på sängen

Vem har inte läst Elsa Beskows böcker? Vem minns inte farbror Blå, tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Vem minns inte sagan om den lilla gumman, sagan om pojken Pelle och hans nya kläder, Olles skidfärd och Tomtebobarnen? Jag har läst dessa böcker många många gånger, dels för mina egna barn men också för andras då jag i början på mitt yrkesliv jobbade på dagis. Jag minns väl de fina illustrationerna som kom att karaktärisera hennes böcker.

 

Jag blir serverad frukost på sängen i princip varje lördag. Ja, jag vet. Det har bara blivit så, att det har blivit till nästintill en rutin, det som från början präglade någon enstaka lördagsmorgon. Jag har aldrig bett att få frukost på sängen, han bara gör det. Varför kan man fråga sig? Av omtanke? Av snällhet? Om vi strävar efter att vara snälla mot andra så kan vi helt enkelt inte undvika att också göra gott för oss själva. Den goda gärningen gör vi därmed inte bara för andras skull utan också för vår egen.
 

Så jag sitter där i sängen och väntar med en hög med kuddar bakom ryggen, fluffigt täcke om benen och med paddan i handen. Jag hör hur det slamras i köket och känner den ljuvliga kaffedoften sprida sig ända fram till mig. Sedan kommer han in. Kaffe, juice, smörgås, ägg, ibland kokta, ibland stekta, någon gång har det hänt att han bakat scones till frukost, ibland har det slunkit med en frukt, hel eller i bitar. Älskar lördagmornar. Lyx, det är var det är.

 

Nu har jag köpt en bricka till honom. Är jag inte snäll så säg? Den är rund och råkar vara i perfekt storlek för att bära en lördagsfrukost från köket till sovrummet. *blink blink*

 

Brickan ackompanjeras av de jättefina muggarna som finns med flera av Elsa Beskows välkända figurer.

 

Om det är någon som inte kan trycka undan den påträngande lusten att köpa en liten present till mig, inte för att jag fyller år, eller har namnsdag eller någon annan särskild anledning annat än för att helt enkelt vara snäll, mot mig och mot dig själv, så är en sådan mugg ett hett tips. 10% av priset på muggen går till kampen mot barncancer.

 

 

 

 

 

 

Släpp känslorna loss

Tänk att det går att göra det mest vardagliga till en folkfest. Som att släppa ut korna på sommarbete. Där var hur mycket folk som helst. Det var gratis parkering, gratis mjölk, gratis kanelbulle och ohämmad sprittande glädje.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äta eller ätas

När det närmade sig påsk åkte jag ut till Vallby friluftsmuseum för att se om jag kunde fånga tuppen på bild och som jag vet bor där. Har sett honom förr; röd, ståtlig, högljudd och arrogant. Jag var ut i dagarna tre men lyckades inte. Han hade förpassat sig inomhus varje gång jag kom dit, jag kunde höra honom gala därinne. Retfullt.

 

Men där fanns getter. Speciellt två som jag till en början jagade, de brydde sig föga om mig och min kamera. Men så mutade jag dem med lite grönt gräs som jag rev åt mig och viftade med och se då vaknade deras intresse för mig minsann och det hela slutade med att de jagade mig. Jag var ensam där på sena eftermiddagen och sprang därifrån med hjärtat i halsgropen och två bräkande getter efter mig. Tupphelvete.

 

 

 

 

 

Var hälsad sköna maj

Ja då har vi inträtt den månad som håller det som förväntas mer pålitligt och förtroendefullt än föregående månad. April måste vara den månad, mer än någon annan, under vilken vädret minst vet hur det ska ge sig till känna; sommarhetta ena dagen, spöregn nästa, och den tredje med hagel som smattrar mot fönsterbläcket likt mannens fingrar på tangentbordet, för att sedan få för sig att avsluta med ett yvigt snöväder där snöflingor stora som femkronor fastnar på fönsterrutan där vi står med näsan tryckt emot och gapande undrar om det verkligen är snö, men jo, det är verkligen snö som faller - och allt detta inom loppet av några dagar. Vädrets ovisshet, det är den ovissheten som kännetecknar april.

 

Vi har gått vidare idag. Eller hur?

 

Idag är det första dagen i maj månad. Den månad då min förstfödda fyller år. Och min man.  Den månad som jag alltid minns som solig, varm och full av förväntningar. Det är liksom aldrig dåligt väder, åtminstone inte i den delen av minnet där maj finns.

 

Maj är också den månad som är början på min och mannens gemensamma årsringar. De ringar som blir fler och fler med tiden, de som vittnar om hur länge något funnits, hur länge något växt. När jag räknar våra ringar, som på ett träd, har vi campat ihop i åtta år. Inte så länge, förhållandevis, men för varje årsring ökar stabiliteten, styrkan, tilliten, kärleksfullheten, omtänksamheten, ömheten och vissheten. Tillsammans strävar vi åt samma håll. Vi ger varandra näring och på något sätt växer vi ihop. Vi växer mer vissa år och vi växer mindre andra. Men vi förvandlas, sakta men säkert, lik en väldigt gammal ek som stått pall för livet omkring och vädrets alla skiftningar, till slut till den som är ståtligast,  starkast och vackrast av alla.